Astor Thiago Alexander
2009-11-23
51 cm 3760 gr
Äntligen gott folk är jag tillbaka, eller något...haha...avskärmad från omvärlden bakom mina nya persienner har jag väntat,nej rättare sagt kan man säga att det inte funnits tid att blogga, hr tre barn som klättrat runt på mig, haha (med tre barn räknar jag in pappan).
Här kommer en summering av den senaste veckan...
Vattnet gick helt plötsligt klockan 16:50 den 22 november när jag pratade med min farmor i telefonen,jag fattade inte att det var vattnet som gått för det kom så lite...
Typ en kvart senare kom in första värk!
Jonathan kom hem vid tjugo över fem och jag var lugn som en filbunke berättar för honom att jag tror att mitt vatten har gått och att jag TROR att jag har värkar...
Vi började förbereda Aurora för att sova borta och frågade henne typ 25 gånger vem hon ville sova hos,varet vard et detsamma varje gång,till slut när jag frågade skrek hon frustrerat:
- MIN MOMPAJ JÖÖÖ! (min morfar jö)
Han hämtade henne vid halv tio tiden på kvällen, under dessa timmar hade jag sprungit runt och städat och packat en väska med mina kläder till BB
(för det hade jag inte gjort...pucko som man är)
När Aurora sedan lämnat huset, gick proppen och då hade jag insisterat på att åka buss in till SÖS,mina värkar blir efter detta läskigt täta...3-5 minuter mellan varje...
Jonathan ringer sin kompis som ilar över till oss och vi får skjuts in.
Jag hade ringt till BB innan så dom visste att vi skulle komma.
När vi kommer in lite efter tio får man hoppa upp i de ooootroligt obekväma sängen och göra sig beredd och blir uppspänd med de snygga och obekväma CTG banden.
Lite nervös blir man när sköterskan inte kan känna att hans huvud låg nedåt, nej juste jag kan inte heller just i detta skede säga "han".
För sedan kommer en till sköterska in med en ultraljudmaskin och kör ett snabbt ultraljud och konstaterar att han faktiskt ligger med huvudet nedåt...Jonathan säger någonting i stil med" Ja det hoppas jag att han gör".
Då svarar hon " Vadå han?hur vet du att det är en HAN?
Vi förklarar att vi varit och kollat upp könet, hon svarar surt och faktiskt lite kaxigt att man inte kan lite på sånt osv....blablabla kände jag just då!Orka tjafsa om sånt när man ligger och ska typ föda!
Jag bestämmer min sedan för att jag vill ha Epidural,och prova lite lustgas,hade både förra gången så varför inte igen?Sedan tycker Maria(hon som förlöste mig) att jag ska hoppa runt ite på en pilatesboll,haha,det var faktiskt kul,men det gjorde ont som fasiken!
Sen var det dags för lite smärtlindring!
Shit pommes frites! Den är gången bet verkligen Epiduralen 23:30, kände absolut ingeting,haha,fick påfyllning sen vid 01:30.
03:30 då känner min kära son att han vill ut...typ nu...jag får lite panik och ber Jonathan att hämta in en sköterska för "jag måste trycka nu,"som jag så läckert uttrycker mig.
Måste bara innan jag berättar klart denna historia ge sånt jäkla stort tack till Maria W på SÖS helt sjukt det kändes inte som samma sjukhus,personalen var fan helt underbar om man jämför mot förra förlossningen.
På typ 4-5 kryst är ungen ute!
Finally!
Firar sedan med läcker "Champagnefrukost" haha vi fick faktiskt cider den här gången med en liten citronskiva i,det tog typ 45 minuter för oss att få in den här brickan men en smörgås med färdigkivad ost har aldrig varit så god haha!
Gud tyckte så himla synd om Jonathan som jobbat 14 dagar i sträck typ när han föddes, dagen innan hade han varit ute på fekke också så han hade typ sovit 3 timmar och gått och jobbat sedan hem ochs en till BB och var vaken hela natten.
Vet inte vilket pucko som kommit på att när man är omföderska så FÅR pappan inte ligga kvar på BB,så 05:50 får Jonathan knalla hem från SÖS det var ju lagom kul-INTE!
Hur som helst så såg jag fram emot att få sova,hamnade ju då i ett rum med med en annan mamma.
Jag skojjar inte när jag säger att hennes bäbis skrek från 06.00 till 21.00 jag bytte rum, vet inte om det blev så mycket bättre kan jag säga...men jag fick iallafall sova lite mer, men då var det min unge som höll på att skrika sig hes. Jag frågade till och med om jag fick sova i korridoren,det var till och med tystare där!
På morgonen kände jag bara GUD låt mig åka hem!
Jag hade en kniv i höger öga som trängde längre och längre in!Helt sjukt trött!
Jag fick iallafall åk hem efter en dag,fastän dom ville att jag skulle stanna en dag till,förlorade rätt så mycket blod.
Väl där hemma väntade en flicka som fått sin värld uppochned vänd.
Nu såhär efter 6 dagar hemma så har hon vant sig vid att ha en liten bäbis hemma, man måste sätta lilla Astor åt sidan och ta henne före tyvärr.Men det blir bättre och bättre för varje dag.
Man får ju underhålla henne!Haha hon hittade min rosa Buddha gubbe igår och tyckte att den såg ut att ha en bäbis i magen och att den var söt som skrattade,SÅHÄR!
Hon älskar iallafall sin lillebror och tycker att han är sååå GULLIG!haha
